Första skärgårdsöringen

Äntligen kom jag ut på fiske i skärgården, och det blev precis så svårt som jag hade befarat. På lördag morgon började jag mitt fiske vid halv sju. Det var nästan helt still men en svag vind från nordost krusade ytan. Sjunkande vatten och rådande vindar är inga toppförhållanden för havsöring. Ronald mötte upp och vi fiskade av första sträckan tillsammans utan en känning. Ronald skulle hem vid nio så jag fortsatte själv fram till klockan två. Jag fiskade av flera riktigt fina vårplatser men utan resultat. Jag hade i alla fall hoppats på att vara i någon fisk men kanske har den långa vintern gjort att dom är försenade ut i skärgården. Å andra sidan så tror jag inte att fisk som övervintrar i havet simmar någon annan stans för att övervintra, jag tror dom stannar där dom är.

På söndagen skulle jag jobba på morgonen och fiska på kvällen. Det visad sig att detta var knepet. Efter jobbet stack jag först hem och fick hjälp med båten, vi tog av den från kärran och blåste bort alla havstulpaner med högtryck. Nu ska den skrapas lite innan det är dags för ny bottenfärg. Efter dryga två timmars arbete med båten var det dags för fiske. Klockan hade hunnit bli halv sex när jag kom ut i bergen. Mötte upp Agne som kommit ut för att hålla mig sällskap. Efter lite bergsklättring kom vi ner i en vik med svag pålandsvind. Nu låg vinden på nordväst, lite bättre än gårdagen. Vattenståndet var dock väldigt lågt.
Vi började fiska längst ut i viken och drog oss inåt. Innan vi gick ut mätte jag temperaturen inne på det grunda vattnet längst in i viken. 15° i vattnet!!! Får vi ingen fisk längst ut i viken så kommer dom stå packade här inne tänkte jag. Sträckan fiskades av och jag fick äntligen min första skärgårdsöring för i år. Den här fisken var så otroligt mycket roligare att få än den första fisken för säsongen. När vi kom nästan längst in i viken började vi se vak, flera stycken. Fiskarna gick och vakade stadigt i lugna head n'tail-vak.
Vad vi än kastade åt fiskarna och hur vi än presenterade flugorna så var dom ointresserade. Vakandet höll på ända tills det började mörkna och vi fick se oss besegrade. Intressant var att jag såg små rörelser i ytan på områden där vaken senare kom. Jag gick ut och kollade vad det var som rörde sig och till min förvåning såg det ut att vara små tobis i stim stora som basketbollar som simmade runt. Konstigt att vaken var så lugna om det va dessa som öringen käkade.
Skönt är i alla fall att fisket är igång ute i skärgården, snart e de dags att åka ut igen.