Svåra men vackra förhållanden på kusten

I lördags kväll stack jag ut till Hinsholmen  för att kasta lite. Visste att förhållandena var dåliga med lågt vatten och nordostlig vind. Misstänkte dock att det skulle vara någorlunda lugnt på sträckan jag brukar fiska. Väl ute ser jag att det är just så. Jag fiskar av sträckan två gånger innan jag går upp och dricker kaffe i  solen som kommer fram på kvällen. Att sitta i lä med solen i ansiktet är oslagbart nu på våren. Jag fiskar en vända till innan jag packar ihop. Jag hade inte en känning på hela passet. Jag undrar egentligen vad nordanvinden gör med öringen, vart tar den vägen? Jag har svårt att tro att fisken skulle sluta äta bara för att vinden vänder.
På söndagen bar det iväg norrut mot Stenungsund. Vinden höll i sig och det blåste stadigt från nordost. Vi var fem pers som fiskade en vik. Efter att ha stått längst in av oss gick jag om dom andra och promenerade över en liten bergknalle längre ut i viken. Djupkanten är väldigt tydlig i viken och plötsligt när jag stog coh fiskade så ser jag ett vak precis där det djupar på. Jag tar några försiktiga steg för att komma närmare och lägger ut ett kast i riktningen. Hinner bara dra två-tre drag i linan innan jag känner en seg tyngd i andra änden. Jag spänner upp och en lång fisk rullar i ytan, tio sekunder senare släpper den. jag tänker först att de nu e kört men de visar sig att flera fiskar går och vakar längs djupkanten. Ganska omgående efter den tappade fisken vakar det igen, samma sak igen. Jag kastar på vaket, två-tre drag i linan och segt hugg, även denna fisk är bättre men släpper. De andra kommer ut och Håkan tappar en mindre fisk. Jag får sammanlagt tre mindre fiskar och tappade totalt fyra denna dagen. Underbart väder och härligt sällskap gjorde dock dagen till en angenäm upplevelse trots bristen på fisk.