Jagande storöring

Var ute en sväng i går kväll. Det var vindstila och varmt och enda anledningen till att jag fick sätta på mig en tröja och jacka vid halv tolv var att det va så mycket mygg. Det var som sagt vindstilla och jag hade tagit mig till ett sund. Ingen direkt ström i vattnet och ingen synlig aktivtet då jag kom ut vid halv nio. Jag tacklade med sjunklina til att börja med och fiskade av den första klippkanten. Jag hoppade över att fiska den storsteniga stranden och gick direkt ut på utsidan ön. Havet låg lugnt och utanför mig finns inga mer öar, nästa stopp är Danmark. Då jag tagit mig ner till vattnet efter att ha klättrat över en höjd, hinner jag bara lägga ut ett par kast innan en stor öring gör ett jättehopp rakt utanför mig. Det är inom kastavstånd och jag har just fiskat in flugan så jag kan snabbt lägga flugan mitt i plastet. Inget händer. Jag fiskar med min bruna zonker som jag haft bra fiske med den senaste tiden men nu verkar den inte vara rätt. Jag byter till en liten tobisimitation och har en virvel efter flugan. Jag fiskar på platsen en stund men traskar vidare till nästa udde för att fiska av grynnan som ligger utanför, den har gett fina fiskar förr. Gammal sjö och dyning från stenabåtarna gär att det fortfarande skvätter och brusar en del trots att det är vindstilla. Genom allt brus tyckter jag mig ändå höra ett tungt plask. Jag vänder mig om och ser vågor och skum ute i viken, att dömma av detta måste det varit en jättefisk som hoppat, verkligen stor! Jag byter flugor och testar olika tekniker för att locka till hugg men inget verkar funka. Då jag står där ute på udden vid grynnan och fiskar mot den plats där jag först började ser jag på nytt hur en stor öring kommer flygande ur vattnet på nästan exakt samma stäle som förut. Den här gången ser jag också tydligt vad det är som öring en jagar. Just innan hoppet ser jag nämligen flera stora tobisar skjuta upp genom vattenytan. Jag springer tilbaka till första platsen och sätter på en jiggyfluga och kastar gång på gång ut mot där fisken hoppade. Tobisen simmar snabbt och enda sättet att få till det är att sätta spöt i armhålan och slita hem linan med båda händerna. På nytt kommer en stor öring upp tillsammans med några skräckslagna tobisar, den här gången till höger om mig. Jag gör vad jag kan för att lyckas lura öringarna men har inte ett enda hugg den här kvällen. Jag avslutar fisket inne i sundet där strömmen nu tilltagit. Några små vak och en liten öring som hoppar är alt jag ser i sundet innan jag packar ihop och beger mig hemåt. Det är fortfarande vindstila och knäpptyst ute vid havet. Nu vet jag vart jag ska leta stor öring nästa gång.