Bra tider nu!

Äntligen lite flyt i fisket! Har varit ute flera dagar den senaste tiden utan att bomma öring på någon av dom. Igår (fredag 5 juni) stack jag ut på morgonen och fiskade fram till ett. Vinden vred sig hejvilt under dagen, ena stunden blåste det nordväst, sen rakt ostlig för att gå över på rak västlig för att sedan mojna. Sen var det dags för sydlig vind... Mycket konstigt men jag misstänker att det hade att göra med dom stora svarta molnen som drog förbi. Råkade dessutom ut för ett riktigt hällregn under en några korta minuter. Just innan regnet lurade jag två öringar, mitt på dan!

Vid ett så gick jag hem för att få i mig nåt som kunde ge ny energi, dessutom ville jag sätta på mig vadarna eftersom mina byxor var genomblöta efter regnet. Lagom till jag kom ut så började det återigen blåsa upp. Jag tröttnade fort på vinden och gick o satte mig i lä. Med solen i ansiktet och med ljudet av vågorna på avstånd så nickade jag till där på klippan. Jag sov nog inte mer än en kvart, kanske tjugo minuter men när jag vaknade märkte jag att vattnet hade stigit. Jag fiskade en stund till och lurade ytterligare en öring, störst hittills under dagen med sina 40 cm.

Nu närmade sig klockan halv fem och jag var på nytt hungrig. Efter att ha varit hemma en andra gång gick jag nu ut på kvällsfiske. Vinden låg nu stabilt på sydväst och det kändes som optimala förhållanden. Nu anslöt även min vän Daniel som var på besök på ön. Vi fiskade uddarna men inte mycket hände. Vi hade båda hugg och vi såg flera gånger fisk i ytan men ingen ville hugga. Plötsligt sjunger de till i Daniels spö, Pang! Ett stenhårt hugg sliter nästan spöt ur näven på Daniel, tafsen går av. Fisk och fluga försvinner innan någon av oss hinner reagera. Daniel mumlar lite men finner snabbt modet och knyter på en av dom sista magnusarana han har i asken. 

En stund senare suger det i i mitt spö, äntligen! Känner att det är en skaplig fisk men den håller sig väldigt lugn, förutom skakningarna med huvudet. Den gör aldrig några försök till rusning och kommer ganska snabbt upp på land. Vilken fisk! Antagligen den vackraste öring jag fått på kusten, inte den största men så fin! Det fullkomligt ramlar av fjäll från den feta fisken. Helt kromblank med litet huvud och mjölkvita bukfenor. En riktigt blänkare! En riktigt bra matfisk på 1.3 kg, den behålls.

Efter detta så händer inte mycket mer. Förutom några små nafs så lägger sig lugnet i takt med att det blir mörkare. När vi pratar om att packa ihop för kvällen samtidigt som Daniel lyfter för ett nytt kast så hoppar en fisk upp och tar hans fluga en meter från honom! Otroligt nog så lyckas han också kroka fisken som inte riktigt hinner landa i vattnet ingen fören den ligger på land. Det var en fisk nästan lika stor som min men något smalare, även Daniel ser till o fixa fin fisk till matbordet denna kväll. En toppendag var slut och jag kunde sova gott.