Fiske i lågskor

I kväll var Agne, Aleksi och jag ute vid Varholmen och fiskade lite. Fisket bedrevs under avslappnade förhållanden och varken vadare eller håv fanns med i min utrustning. Kvällen var otroligt varm och det var underbart att stå i skjorta och svinga småflugor. Jag tänkte att småflugor borde göra susen då det knappt blåser och solen fortfarande står högt på himmelen. Vi fiskade ute i sundet på Varholmen och strömmen drog vattnet sakta utåt. Jag trodde vi skulle få se en hel del vak men ytan låg stilla i kvällssolen och det ända som bröt av den stilla havsytan var stora flak av algblomningsgegg. Jag har under veckan fått indikationer på att fisken går kring dessa slemmiga flak och mumsar diverse småsaker. Då ett flak driver förbi Agne vakar en fisk precis i kanten av klegget jag lägger ett kast i riktning mot vaket och har en go dragning i linan men ingen fisk fastnar. En stund senare ser vi på nytt vak ute bland algslemmet. Agne testar ett kast i helt annan riktning och drar i en fisk. Upp kommer en liten trind havsöring på ca 35 cm. Fisket är trögt och inte speciellt mycket händer. Vi tar paus, dricker lite vatten och snackar en stund i kvällssolen. Dessa kvällar är helt klart mer än fiske. Bara att sitta på en klippa vid havet räcker ibland för att stilla den värsta fiskesugen. Andra gånger kan det vara tortyr att bara se havet då man inte har spö med sig. När vi återupptar fisket traskar Agne tillbaka till sin sten medan jag fortsätter kasta där jag står. Plötsligt ser jag hur det liksom skvätter lite i ytan en bit ut. Sekunden senare kommer en stor öring upp och gör en attack mot småfisken i ytan, pulsen stiger. Ut med flugan, kastet är perfekt, flugan landar mitt i den jagade småfisken. inget händer. Nytt kast, medan jag luftkastar går fisken upp på nytt och vänder i ytan. Återigen kan jag lägga kasten just bredvid den senaste plogen som öringen gjort. Jag har en liten fiskimitation knuten på tafsen, det ser faktiskt ut att vara små fiskar, liknande min fluga som öringen jagar. Jag skiftar nervöst flugan till en mindre fiskimitation. Fingrarna darrar men knuten går på rutin och snart kan jag på nytt kasta ut flugan mot den jagande öringen.
Efter en stunds kastande kan jag bara konstatera att den antagligen dragit vidare, kanske jagat ut fiskstimmet på djupare vatten eller bara stannat på botten för att smälta maten. Havet ligger åter stilla, vi sitter ner en stund och snackar om fisken, hur stor var den? "-Så här" Agne måttar med händerna. Vi låter det hela sjunka in en stund innan vi börjar gå över bergen, tillbaka mot bussen och staden. Vårkvällar kan inte bli mycket bättre än så här.