Guldgul sommaröring

Fint väder och en stilla kväll, jag begav mig ut för att göra ett nytt försök på de stroa tobisjägarna. Aktiviteten var inte som tidigare kvällar då jag varit där. Visst var det stor fisk inne och jagade men inte så många fiskar som de tidigare gångerna, i alla fall visade dom sig inte lika mycket. Efter ett par timmar gav jag upp att försöka kroka en av giganterna, det krävs sån otrolig tur för att placera fluga framför fisken just som den jagar tobisen. Men jag kommer tilbaka, det ska gå!

Istället gick jag in i sundet för att se om jag inte kunde lura en öring eller två på favoritplatsen. Det var bra fart på strömmen och den klassiska strömkanten från udden var tydlig. I den 'sömmen' Har jag tagit flera fina öringar genom åren och ikväll var det dags igen. Bäst fiske har jag haft då jag kastar ut i sundet och låter strömmen föra linan in i 'sömmen' i en båge. Huggen blir ofta riktigt bra med en stum lina och ibland känns det som om spöt ska slitas ur näven då det hugger. ganska omgående får jag en stark öring, starkast i år men inte störst. jag gissar att den är ca 40 cm, otrolig koncentrerad kraft. Då mörkret börjar lägga sig över sundet drar det till ordentligt igen. Efter en kort fight kan jag landa en väldigt vacker fisk. Jag väger den til 1.3 kg och den åker med hem. Öringen är guldfärgad med en kritvit mage, en sommarfisk. En kompis och jag har diskuterat vad det beror på att vissa av öringarna är guldfärgade edans andra är skinande silver. Kan det vara så att vissa öringar helt enkelt bara håller sig i tången och dess närhet, att dessa öringar inte går ut och jagar pelagiska byten.

Efter att fisken rensats på plats kan jag återigen konstatera att magen var full med snultror. Kul ochså att mitt nya mönster som ska likna en snultra faktiskt funkar riktigt bra. Flera fina fiskar tagna på den flugan den senaste tiden.