lördag 9 juli 2011

Ihärdigt nötande gav tröst.


Igår, fredag stack jag ut på fiske under eftermiddagen. Det var gråmulet, vindstilla och ett strilande sommarregn föll över ön. Detta är ett vädr jag verkligen uppskattar, havet får liksom en matt yta och fisket brukar vara bra. Under promenaden ut på bergen märker jag hur vädret förändras. Vinden vaknar och det blåser så där lagom till en början. Busväder på sommaren brukar vara hett så lite vind hade jag inget emot. Det tog dock inte mer än en kvart så blåste det ganska kraftigt och regnet tilltog. Jag var ändå beslutsam om att fortsätta, det är ju bara att söka lä om det blir för illa. Jag började ändå nöta i vinden, sundets heta udde måste ju fiskas av innan man fortsätter. Ingen hemma, jag fortsatte en bit ut i sundet, bytte till spöt med sjunklinan. Redan i första kastet har jag en följande öring. Hade jag vetat att det skulle dröja fyra timmar till nästa kontakt med fisk hade jag nog lagt av här men jag fortsatte nöta. Jag gick längre ut, över en knalle och ner i lä. Fiskade av platsen flera gånger men utan någon känning. Fortsatte över nästa höjd och kom ner till en fin stenstrand där ett rev går rakt ut i vattnet. Platsen brukar hålla fisk men efter någon timmes fiske längs tångrabatten började jag bege mig tillbaka samma väg som jag kom. De tunga molnen hade nu rullat över ön och vidare inåt landet och ut över havet tittade nu solen fram. Det blir ett fantastiskt ljus då kvällssolen lyser på de blöta bergen, svårt att fånga med en liten pocketkamera, det måste upplevas. jag gick inåt sundet igen, klockan närmade sig nio och då jag kom till udden hade strömmen avtagit helt. Fisket brukar vara bra just då strömmen vänder och mycket riktigt, i tredjekastet hugger en stark öring, ca 40 cm. kort efter att fisken fått friheten åter hugger det igen, linan dras ur handen på mig. Jag missar mothugget. Det är helt klart en annan aktivitet nu än för ett par timmar sedan då jag fiskade av samma plats. Jag har gång på gång nafs i flugan innan en öring hugger på nytt. Den här är bättre och rusar gång på gång ner mot djupare vatten. Jag tar fisken ganska hårt då jag tänkt släppa den.


Öringen kommr upp i tången, det är en vacker öring, litet huvud, guldgula kinder och glest prickad på sidorna. En skön avslutning på dagen då jag innan fisket sjösatt båten, bara för att upptäckaett nytt fel på motorn. Tidigare under fisketuren hade jag också halkat och slagit sönder den keramiska linföraren på ett av mina spön. Öringen gav plåster på såren, en godkänd fisk som mätte 48 cm fick simma vidare. Snart nya tag!

2 kommentarer:

Anonymous Anonym sa...

Vilka underbara bilder! Har du kommit ut på havet med båten ännu?Fin blogg! Jane

11 augusti 2011 19:14  
Blogger Albin Löfqvist sa...

Hej du! Jo sedan detta inlägget skrevs har jag gjort massor med fisketurer, tyvärr har det varit klent med fisk. Jag har, i jämförelse med förra året haft en riktig skitsäsong. I alla fall fångstmässigt. Jag har nog fiskar mer men fått mindre. Båten är nu igång, tyvärr blev det sent men den kommer förhoppningsvis bidra till bra fisken nu i september. Än lever hoppet om min fyrakilosöring!

12 augusti 2011 00:06  

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida