Tillbaka..

Jag har inte hållit koll på hur många turer jag varit ute sen sist jag skrev något här. Vad jag vet är i alla fall att juli och augusti varit kass rent fångstmässigt för min del. Inte blev det något vidare resultat av nattfisket heller. Jag har helt enkelt inte haft så mycket att skriva om då bomturer och småfisk blir trist i längden. Nu är det dock ändring på väg. I förrgår tappade jag två fina fiskar på en plats som jag länge sneglat på men som jag aldrig fiskat ordentligt. Dagarna blir kortare nu och vattentemperaturen sjunker till följd av en augustimånad som inte varit vad den borde. Jag minns augusti som en väldigt varm månad, men jag måste minnas fel för varmt har det inte varit.

Igår var jag och Agne iväg med bil, tack Gill för lånet! Vi drog norrut, mot Tjörn och Orust. Efter snabbmat på vägen kom vi igång med fisket vid tre-tiden. Fisket hann knappt börja innan Agne landar, vad  som ska visa sig bli dagens största fisk. Öringen mäter väl dryga 40 och är i vacker sommarkondition, full av kraft. Vi fortsätter fiska av platsen och det dröjer inte länge innan Agne på nytt hojtar om fisk. Hälften så  stor den här gången dock. Jag har en liten dragning men det vill sig inte riktigt för mig. Vi ser bättre vak en bra bit ut, utom kastavstånd. Vi packar efter en stund in grejerna i bilen och kör nån kilometer till nästa ställe. På det första stället fiskade vi på läsidan av ett berg och vattnet var kristallklart och blankt. Jag förslog förflyttning till ett ställe där vi skulle få pålandsvind. Vi tröttnade dock ganska snabbt på platsen och la bara några kast var. Det är aldrig bra när rastlöshet och tankar på nästa ställe hela tiden dyker upp under en fisketur. Otålig vill man testa nästa plats utan att kanske riktigt ha fiskat av de platser man faktiskt befinner sig på.
Vi sätter oss i bilen igen och drar österut. På småvägar kommer vi tillslut ner till vattnet och jag visar Agne hur man kan fiska av platsen på samma sätt som jag fått det berättat för mig. jag hinner knapt koma ut i vattnet innan Agne ser ett jättevak på andra sidan kullen. Jag fortsätter dock fiska på min sida och ser sedan en kilosfisk som hoppar en bit bort.  Efter en stund tar nyfikenheten över, jag måste kolla hur det går för Agne som fiskar på det stora vaket. Det visar sig att han haft en virvel efter flugan. Jag går ut på en udde i närheten och börjar lägga kast i vinden, in mot viken. Plötsligt hör jag ett ordentligt plask bakom ryggen. Det måste ha varit en bättre fisk som landat på sidan i vattnet. Svallvågor och skum ligger kvar på ytan. Snabbt byter jag riktning på kasten. Gång på gång lägger jag kast längs kanten där fisken hoppade men utan resultat. Vi bestämmer oss efter en stund att ta oss längre in i viken då fisken förhoppningsvis ska gå in där under kvällen. Ganska snart ändrar vi oss och byter istället ställe igen. Sista stället för kvällen blir en ganska lång kullerstens strand där vinden som nu tilltagit, ligger rakt på. Vattnet ser lockande oroligt ut i kvällsljuset, stället luktar öring! Vi börjar längst bort och fiskar oss tillbaka mot bilen. Jag går först och lägger kast snett utåt, framåt längs stranden medan jag hela tiden flyttar mig. Jag får tre öringar på sträckan och tappar flera och har både följen och hugg gång på gång. Öringarna jag får är små men hela tiden finns känslan av att här simmar stora fiskar och varje kast är lika spännande, spännande på ett sätt som bara havsöringsfiske är.

Nu börjar som sagt temperaturen gå ner i havet och fisket brukar bli bättre då. Jag börjar skolan i samma stund som vi kommer in i september månad, finalen på havsöringsfisket här på västkusten. Månaden brukar bjuda på fint fiske och underbara dagar med klar luft och en första hint om hösten. Min förhoppning är att jag hinner fiska mycket i september trots skolan och att jag ska fortsätta skriva här på bloggen den tid som är kvar på säsongen.