I torsdags blev det äntligen vindstilla. Vädret var mulet och det hade regnat nästan hela dagen. När kvällen kom var det fortfarande ett strilande sommarregn som föll på den stilla vattenytan. Favoritväder! Jag vadar ut till en holme vid åttatiden på kvällen. Jag hade med mig två spön ut, en femma laddad med flytlina ifall nattfisket skulle komma igång och en sexa med intermediate lina tills att fiska med innan fisken börjar vaka. Direkt när jag kommer ut till ön ser jag hur större fisk jagar långt ut. jag ser också en hel del näbbisar som visar sig närmare land. Jag börjar fiska med flytlinan men byter sedan för att fiska med större fiskimitation, då blir det jobbigt att fiska med femman. Ganska snart byter jag till räka istället och fiskar av branten utanför ön där jag haft bra fiske förut. Här brukar stå fisk. Det dröjer inte länge innan det drar till i linan, det är en överraskande stark torsk som tagit räkan. Den får friheten åter och jag jag fortsätter fiska av kanten. När jag ska lyfta för ett nytt kast höjer jag spöt långsamt för att se om någon fisk följer flugan. Precis när jag påbörjar rörelsen blir det ett segt motstånd, jag drar till och ser hur en stor öring vänder och skakar på huvudet. Jag tänker direkt att den inte blivit bra krokad och när den gång på gång skakar på huvudet och hoppar är jag övertygad om att jag kommer tappa den. efter en kort, intensiv fight glider den i alla fal in i håven. Underbart! Andra fisken över 2 kg på kort tid! Jag väger fisken i håven och den visar 2250g, en härlig fisk. Öringen har två röda prickar på hakan, ser ut som sår. Eftersom jag inte ätit upp min förra tvåkilosfisk som jag fick för 14 dagar sedan så låter jag den här gå tillbaks. Det är härligt att se en stor fisk simma ner i djupet igen.
Uppfödd med kallsupen på en armslängds avstånd ute på en klippa i havet. Västkusten sitter hårt som bohusgranit i benmärgen på mig. Född 1982 och har fiskat fluga sen 13 års ålder och redan från början var det havsöring som gällde. Har under åren bla. varit lägerledare för sportfiskarnas flugfiskeläger i Kirunafjällen men alltid har det varit västkustens öringar som betytt mest för mig. Mitt personliga rekord på västkustöring är på 3 kilo. Jakten på fyrakilosöringen fortsätter dock outtröttligt.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida