"Bruce" och "Sillstryparn" på nattfiske

Förväntningarna är minst sagt höga när jag står på bryggan och ser Anders göra i ordning båten. Jag hade vankat av och an hemma i väntan på att få komma iväg, så när Anders kom och hämtade upp mig var jag som ett litet barn på julafton. Jag har hört så många historer om storfisk och om öringar som står på rad och mumsar i sig mask i den varma sommarnatten. Kaptenen i båten försöker ta ner mina förväntningar. Det är ett ömtåligt fiske som kräver stilla vatten utan krusningar eller vågor på ytan. Snart kommer vi iväg och allt är rätt. Klockan är kvart i tolv, det har varit en mycket varm dag och havet ligger som en spegel. Nu fattas bara fisken. Vi ankrar upp vid en plats som Anders håller som favorit. Han visar var fisken ställer upp sig när masken börjar svärma. Medan vi riggar våra spön ser vi första vaket, sekunder senare ett till. Det ser ut som ett par fiskar går utmed klippan och vakar. Jag lägger ut mitt första kast utan att något händer men på andra kastet går en fisk upp och tar min fluga. Det är en öring strax under måttet, rund som en boll. Vilken start! Bara minuter efter min första fisk drar Anders i något stort. Han har bytt till en svart mask med "flytväst", en fluga som plogar lite i vattenytan. Plötsligt sugs den ner i en virvel och några kraftiga gung i spöt visar på grov fisk. Den lossnar nästan direkt. Stora svallvågor vittnar om att kvällens fisk fortfarande simmar fritt. Vi fiskar av flera platser under natten men vinden river upp den blanka ytan och fisken slutar nästan helt att vaka. Vi bestämmer oss för att ta dom en annan natt i stället. Anders fick rätt, det är ett skört fiske där minsta vindpust kan förstöra kvällen. Nästa gång ska jag ha lägre förväntningar och slå ur underläge.