Nattpass 2

Flullmånen lyser stark över sundet

Det var kav lugnt igår kväll när jag paddlade iväg till en ny plats. Har länge tänkt testa den här platsen men det har aldrig blivit av innan. Jag hade in i det sista svårt att välja, skulle jag paddla till ett otroligt fint ställe som jag vet håller fisk eller ska jag chansa på att se något nytt. Man vill ju inte bränna en sådan här fin natt på ett skitställe. Det blev i alla fall nyfikenheten som tog överhanden. Tänka om man hittar ett nytt guldställe.
Efter en ganska lång paddling drar jag upp kajaken på en lite strand intill sundet. Det är bra fart på vattnet och en del av strömmen trycks in i en liten vik där vattnet snurrar runt, runt. Platsen ser bättre ut i verkligheten än på eniros satellitbilden. Jag börjar med att byta om, efter paddlingen är jag fuktig av svett. Torr undertröja, långfillingar och vadare så e jag redo. En ordentlig välkomstkommitté av mygg påminner mig om avsaknaden av myggmedel. Till en början är det väldigt lugnt på platsen. Jag spanar ut över det området som jag tycker ser hetast ut men inget händer. Istället vakar det bättre fisk lägre in i sundet. Det är en bit att gå dit så jag bryr mig inte om att gå dit utan fortsätter spana från min bergknalle. En stund senare vakar det på nytt en bättre fisk längre bort. Jag lufsar bort genom snåren och kommer ut på en flack klippa. Strax utanför ligger två små grund och utanför dessa går ett par fiskar och vakar. Det är tunga vak så knappast några små fiskar. Tyvärr håller dom sig ute i mitten av sundet men så vakar en fisk två gånger närmare land. Jag lägger kast med min livförsäkrade sommarmask och redan i tredje kastet mot fisken drar det till. en kort och tam fight slutar med att fisken glider in i håven. Jag mäter inte fisken men väger den i håven. Det är en tjock sommaröring som väger 1.6 i håv. Jag vet inte vad min håv väger men skulle gissa på 150-200 g. Öringen får gå tillbaks då jag under förra nattpasset fick en liknande fisk som nu ligger i frysen. Jag har en stund senare en troligtvis stor fisk som vänder bakom flugan, ett ordentligt svall avslöjar en kroppshydda som tycker vatten i alla fall. Vid 02.30 har det nästan helt slutat vaka, jag kan bara se något enstaka vak i sundet. Det ljusnar och när jag tycker det är tillräckligt ljust så paddlar jag hemåt. Det är en härlig känsla att paddla hem i gryningen, men är helt ensam, inga andra båtar och fåglarna har inte riktigt vaknat än.

Kraftig sommaröring får friheten åter.