Älskade sommar!

Så var det dags igen. Efter lite omvägar och tjat fick lyckades jag och Henke styra upp lite nattfiske. Prognosen såg lovande ut och trots lite vind då vi gav oss ut vid kvart i elva så blev vädret klart bättre än vad prognosen lovat. Vi ankrade upp i en lävik som brukar hålla fisk. Jag tacklade mitt spö men Henke som redan innan vi drog ut hade sina spön klara började fiska med en gång. Jag hade just börjat trä linan genom spöringarna då vi såg första vaket och innan jag hunnit klart med att tackla spöt så stod Henke med böjt spö, vilken start! En liten stund senare har vi tagit två fiskar var i viken samt missat ett par stycken. Vi bestämmer oss för att byta plats då nu vinden har lagt sig. Vi kör mot ett litet sund där vattnet ligger blankt. Det är nästan ingen ström alls men då vi driver ner genom sundet ser vi plötsligt en bättre fisk vaka i andra änden av sundet. Den kommer närmare och ser ut att vara på väg in i sundet. Jag får läge och lägger ett ganska långt kast som landar nån meter framför senaste vaket. Fisken nyper nästan direkt och det känns direkt att det är en bättre fisk. Något rekord är det dock inte tal om. Öringen var 51 lång och eftersom Henke lovat sin bättre hälft matfisk så blev denna fisk kvar i båten. En stund senare krokar Henke ändå på en egen 'matfisk'. Vi håvar och mäter den men släpper den då middagen redan var fixad. Det är alltid en speciell känsla att släppa en stor fisk och att se hur 56 cm silver glider ner i mörkret igen är skönt.

Efter ett tag går vi iland på en liten ö. jag hinner knappt börja fiska för en Henke krokat på en fin fisk. en godkänd öring som även den får friheten åter. Själv vadar jag ut på en kobbe och därifrån når jag en fisk som stått stadigt på samma plats och vakat flera gånger. Ingenting händer och jag jag kastar upp mellan två skär istället. Där har också vakat fisk regelbundet och då flugan andar hinner jag knappt spänna linan innan en bra fisk, gissar att den var kring 50 cm, går rakt upp i luften och lossnar. Jag tar några djupa andetag och fortsätter fisket. Öringarna fortsätter att vaka men vill inte hugga på min fluga. Jag kastar gång på gång ner mot den udde där den fisk som ser större ut vakat. Jag byter fluga och försöker igen. I andra kastet mot udden suger det i ordentligt. Fisken gör först en rusning förbi mig och upp mellan några små skär innan den vänder och går ner igen. Mitt mjuka spö bugar djupt och jag försöker pressa fisken in mot land. Linan är spänd som en fiolsträng och det blir ett sådant där gött ljud från linan då den skär i vattnet då fisken går fram och tillbaka och bara trycker utanför där jag står. Tunga knyckar vittnar om lite längd på fisken och tyngden är påtaglig. Plötsligt flyger flugan upp ur vattnet, spöt slår tillbaka och allt bli lugnt. Den här gången räcker det inte med att ta några djupa andetag. En lång ramsa med fula ord måste läggas till.

Vi summerar kvällen och inser att vi tappat räkningen på hur många fiskar vi fått men vi tippar att vi landat i alla fal 12-13 öringar och missat ett par stycken. En kalaskväll! Havsöringsfiske kan vara så jävla skoj ibland, även om man tappar de stora.