lördag 9 juli 2011

Ihärdigt nötande gav tröst.


Igår, fredag stack jag ut på fiske under eftermiddagen. Det var gråmulet, vindstilla och ett strilande sommarregn föll över ön. Detta är ett vädr jag verkligen uppskattar, havet får liksom en matt yta och fisket brukar vara bra. Under promenaden ut på bergen märker jag hur vädret förändras. Vinden vaknar och det blåser så där lagom till en början. Busväder på sommaren brukar vara hett så lite vind hade jag inget emot. Det tog dock inte mer än en kvart så blåste det ganska kraftigt och regnet tilltog. Jag var ändå beslutsam om att fortsätta, det är ju bara att söka lä om det blir för illa. Jag började ändå nöta i vinden, sundets heta udde måste ju fiskas av innan man fortsätter. Ingen hemma, jag fortsatte en bit ut i sundet, bytte till spöt med sjunklinan. Redan i första kastet har jag en följande öring. Hade jag vetat att det skulle dröja fyra timmar till nästa kontakt med fisk hade jag nog lagt av här men jag fortsatte nöta. Jag gick längre ut, över en knalle och ner i lä. Fiskade av platsen flera gånger men utan någon känning. Fortsatte över nästa höjd och kom ner till en fin stenstrand där ett rev går rakt ut i vattnet. Platsen brukar hålla fisk men efter någon timmes fiske längs tångrabatten började jag bege mig tillbaka samma väg som jag kom. De tunga molnen hade nu rullat över ön och vidare inåt landet och ut över havet tittade nu solen fram. Det blir ett fantastiskt ljus då kvällssolen lyser på de blöta bergen, svårt att fånga med en liten pocketkamera, det måste upplevas. jag gick inåt sundet igen, klockan närmade sig nio och då jag kom till udden hade strömmen avtagit helt. Fisket brukar vara bra just då strömmen vänder och mycket riktigt, i tredjekastet hugger en stark öring, ca 40 cm. kort efter att fisken fått friheten åter hugger det igen, linan dras ur handen på mig. Jag missar mothugget. Det är helt klart en annan aktivitet nu än för ett par timmar sedan då jag fiskade av samma plats. Jag har gång på gång nafs i flugan innan en öring hugger på nytt. Den här är bättre och rusar gång på gång ner mot djupare vatten. Jag tar fisken ganska hårt då jag tänkt släppa den.


Öringen kommr upp i tången, det är en vacker öring, litet huvud, guldgula kinder och glest prickad på sidorna. En skön avslutning på dagen då jag innan fisket sjösatt båten, bara för att upptäckaett nytt fel på motorn. Tidigare under fisketuren hade jag också halkat och slagit sönder den keramiska linföraren på ett av mina spön. Öringen gav plåster på såren, en godkänd fisk som mätte 48 cm fick simma vidare. Snart nya tag!

torsdag 7 juli 2011

Öringcamping 2.0

Dags igen för mig och Tim att ge oss ut på övernattning. Masken har kommit igång på många håll och vädret såg ut att ge oss optimala förhållanden för en riktig masknatt. Vi var i samma område som förra året då vi prickade mitt i maskleken, den här gången var det konstigt nog inte en enda mask i vattnet trots en vindstilla och varm natt. Några kvällar innan hade jag varit ute kring Göteborg på nattfiske och visserligen inte krokat någon fin öring men väl sett massor och dessutom massor av mask. Tim och jag började med att reka tältplats. lägret sattes upp och spön riggades. Lite pastasallad hann vi få i oss med innan det var dags att ge sig ut i båten igen. Vi började med att fiska av en gryna precis vid tältplatsen, en fisk var uppe och virvlade i ytan just som vi körde förbi. Ingen av oss hade dock någon känning då vi försökte lura fisken på plats. Vi fortsatte fisket kring en liten holme där strömmen tryckte fin emot klippkanten, ingen fisk. Vi lät båten driva utmed klippan ner mot ett litet sund. Just på udden krokar tim kvällens första öring. Vi söker av ett flertal platser under kvällen och natten men utan att lyckas kroka någon bättre fisk. Tim får en öring på natten som antagligen höll måttet men annars var det fullt med småöring medans den stora fisken lös med sin frånvaro. Inte så mycket kul att skriva om campingen den här gången. Vi sov inte ens i tält. Fiskade från halv sex på kvällen till sex på morgonen, ingen kan säga att vi inte försökte i alla fall.

Bilder kommer senare.

Båtfiske igen

Dagen efter min guldgula öring i från sundet var det på nytt dags att åka ut och fiska med Agne. Vi begav oss till samma ställe som sist men gav oss ut lite tidigare den här gången. Tyvärr fastnade vi på vägen och kom inte till det riktigt heta stället för en vid ungefär samma tid som förra gången. Direkt had vi kontakt med fisk. Agen var den som lockade flest öringar även om ingen ville hugga ordentligt. Flera följen senare drar det till i min lina. Jag fiskar med en stor tobisimitation med tvåkrokar, en släpande i vingen på flugan. Fisken är stark och jag kan tydligt se den i det klara vattnet. Efter detta händr inte mycket mer, jag släpper fisken, som väger 1.3 i håv eftersom jag kvällen innan tagit hem en fin fisk. Vi fiskar till midnatt men utan att någon direkt aktivitet hos fisken syns.

video

Guldgul sommaröring


Fint väder och en stilla kväll, jag begav mig ut för att göra ett nytt försök på de stroa tobisjägarna. Aktiviteten var inte som tidigare kvällar då jag varit där. Visst var det stor fisk inne och jagade men inte så många fiskar som de tidigare gångerna, i alla fall visade dom sig inte lika mycket. Efter ett par timmar gav jag upp att försöka kroka en av giganterna, det krävs sån otrolig tur för att placera fluga framför fisken just som den jagar tobisen. Men jag kommer tilbaka, det ska gå!


Istället gick jag in i sundet för att se om jag inte kunde lura en öring eller två på favoritplatsen. Det var bra fart på strömmen och den klassiska strömkanten från udden var tydlig. I den 'sömmen' Har jag tagit flera fina öringar genom åren och ikväll var det dags igen. Bäst fiske har jag haft då jag kastar ut i sundet och låter strömmen föra linan in i 'sömmen' i en båge. Huggen blir ofta riktigt bra med en stum lina och ibland känns det som om spöt ska slitas ur näven då det hugger. ganska omgående får jag en stark öring, starkast i år men inte störst. jag gissar att den är ca 40 cm, otrolig koncentrerad kraft. Då mörkret börjar lägga sig över sundet drar det till ordentligt igen. Efter en kort fight kan jag landa en väldigt vacker fisk. Jag väger den til 1.3 kg och den åker med hem. Öringen är guldfärgad med en kritvit mage, en sommarfisk. En kompis och jag har diskuterat vad det beror på att vissa av öringarna är guldfärgade edans andra är skinande silver. Kan det vara så att vissa öringar helt enkelt bara håller sig i tången och dess närhet, att dessa öringar inte går ut och jagar pelagiska byten.


Efter att fisken rensats på plats kan jag återigen konstatera att magen var full med snultror. Kul ochså att mitt nya mönster som ska likna en snultra faktiskt funkar riktigt bra. Flera fina fiskar tagna på den flugan den senaste tiden.

Abstinens


Det var ett tag sedan jag skrev något på bloggen. Nu är det dock dags. Jag tar det bakifrån så vi tar det tillbaks till dagarna kring midsommar. Runt midsommar blåste det mycket, så mycket att det inte var kul att ge sig ut. Speciellt varmt mar det inte heller. På midsommardagen kunde jag inte hålla mig längre, jag kollade på flaggorna i folks trädgårdar och slängde sedan ett öga på sjökortet. Vinden fick mig att välja en sträcka på öns södra sida. Med rakt västlig vind skulle jag kunna fiska av en brant klippkant med vinden från sidan. Redan då jag kom fram till vattnet ser jag hur en fin fisk hoppar ute i vågorna som rivs upp av vinden. Den är tyvärr för långt ut för att jag ska nå den, dessutom har jag säkert 8-10 m/s rätt i nyllet vilket gör saken ännu svårare. jag går runt udden så att jag får vinden i sidan, härifrån kan jag rollkasta snett längs med kanten. Det är bergsklättringsfiske på den här platsen men det gör det hela bara mer spännande. Efter ett par meter på sträckan komer jag över en sten och ser hur en stor blankfläck breder ut sig alldeles inne vid klippan. En bättre öring har skrämts iväg. Jag fiskar av sträckan men får ingen fisk. Med sjunklinnan hade jag nog haft bättre chans men jag missade att ta med den och fick nöja mig med min coastal. Helt klart är i alla fall att branta klippkanter är spännande att fiska av. Där är gott om mat och fisken kan gå längs i det närmaste verikala tångskogar och ´beta´ i tången, hela tiden med djupt vatten under buken.