Stilla kvällstur

Ytterligare ett kvällspass genomfördes härom kvällen. Vi var ett gäng som begav oss ut under den sena eftermiddagen, luften stod stilla, havet låg blankt och solen sken från en molnfri himmel. Inte så jätte mycket att skriva om turen egentligen. Inte ens strömmen rörde sig. Jag gick och kastade korta kast utmed bergskanten. Lång tafs och miniflugor skulle visa sig vara rätt medicin för öringarna denna kväll. Jag fick ganska snart en ganska bra fisk. Öringen var 50+ men något smal så den fick friheten åter. Efter detta dröjde det nog två timmar innan jag hade ett hugg igen men det var allt som hände. Då fisket var trögt utnyttjades vädret istället till att samtala med varandra i kvällssolen, endast bärandes en kortärmad tröja.
Gött var att få en hygglig fisk, känns som om detta kan ha varit en nystart för mig som haft en så kass start på säsongen. Imorrn är det dags för ny tidig morgontur.

Fiske i lågskor

I kväll var Agne, Aleksi och jag ute vid Varholmen och fiskade lite. Fisket bedrevs under avslappnade förhållanden och varken vadare eller håv fanns med i min utrustning. Kvällen var otroligt varm och det var underbart att stå i skjorta och svinga småflugor. Jag tänkte att småflugor borde göra susen då det knappt blåser och solen fortfarande står högt på himmelen. Vi fiskade ute i sundet på Varholmen och strömmen drog vattnet sakta utåt. Jag trodde vi skulle få se en hel del vak men ytan låg stilla i kvällssolen och det ända som bröt av den stilla havsytan var stora flak av algblomningsgegg. Jag har under veckan fått indikationer på att fisken går kring dessa slemmiga flak och mumsar diverse småsaker. Då ett flak driver förbi Agne vakar en fisk precis i kanten av klegget jag lägger ett kast i riktning mot vaket och har en go dragning i linan men ingen fisk fastnar. En stund senare ser vi på nytt vak ute bland algslemmet. Agne testar ett kast i helt annan riktning och drar i en fisk. Upp kommer en liten trind havsöring på ca 35 cm. Fisket är trögt och inte speciellt mycket händer. Vi tar paus, dricker lite vatten och snackar en stund i kvällssolen. Dessa kvällar är helt klart mer än fiske. Bara att sitta på en klippa vid havet räcker ibland för att stilla den värsta fiskesugen. Andra gånger kan det vara tortyr att bara se havet då man inte har spö med sig. När vi återupptar fisket traskar Agne tillbaka till sin sten medan jag fortsätter kasta där jag står. Plötsligt ser jag hur det liksom skvätter lite i ytan en bit ut. Sekunden senare kommer en stor öring upp och gör en attack mot småfisken i ytan, pulsen stiger. Ut med flugan, kastet är perfekt, flugan landar mitt i den jagade småfisken. inget händer. Nytt kast, medan jag luftkastar går fisken upp på nytt och vänder i ytan. Återigen kan jag lägga kasten just bredvid den senaste plogen som öringen gjort. Jag har en liten fiskimitation knuten på tafsen, det ser faktiskt ut att vara små fiskar, liknande min fluga som öringen jagar. Jag skiftar nervöst flugan till en mindre fiskimitation. Fingrarna darrar men knuten går på rutin och snart kan jag på nytt kasta ut flugan mot den jagande öringen.
Efter en stunds kastande kan jag bara konstatera att den antagligen dragit vidare, kanske jagat ut fiskstimmet på djupare vatten eller bara stannat på botten för att smälta maten. Havet ligger åter stilla, vi sitter ner en stund och snackar om fisken, hur stor var den? "-Så här" Agne måttar med händerna. Vi låter det hela sjunka in en stund innan vi börjar gå över bergen, tillbaka mot bussen och staden. Vårkvällar kan inte bli mycket bättre än så här.

Jag har ett spöke i flugasken

Just hemkommen från fiske. Igår var det kvällsfiske några mil söder om stan. jag och Imre insåg ganska snabbt att fisket skulle bli svårt då solen sken och bara en svag vind fläktade lite. Vi började i kungsbackafjorden men algblomning hade gjort vattnet brunt och slemmiga alger fastnade på allt så vi drog vidare. Vi velade lite innan vi bestämde oss för att dra norrut. Det blev Särö västerskog. När vi kom ner till vattnet tog vi fiska och kaffe. Solen sken och vattenytan var i det närmaste blank. Plötsligt ser vi vak, flera stycken. Under en stunds fiske har vi virvlar och nafs i flugorna innan allt dör ut. Jag lyckas trixa upp en liten fisknär ajg sätter på en liten fluga och vevar hem linan med båda händerna och spöt under armen. Vi går över och tittar i den andra viken. Här vakar det! När solen går ner och stunden efter den försvunnit bakom horisonten, vakar det överallt. Vi testar allt i våra flugaskar men inget funkar. Jag sätter på en fluga som liknar ett litet fiskyngel och drar hem den i ganska hög fart. Jag känner ett hårt hugg men allt jag ser är en virvel. Efterhand avtar vakandet och vi ger upp för den här gången.

Idag hade Henke och jag satt klockan på 04.20. Vi skulle ut och dra storöring var tanken. Vi ville till många olika platser men enades tillslut i bilen att det blir Orust. Havet ligger spegelblankt men då och då bryts den blanka ytan av lugna vak. Känslan är att det inte är någon stor fisk vi ser och inte vill dom hugga heller. Vi drar vidare till nästa plats, samma ska där. Lågt vatten, ingen vind och vakande småfisk. För att inte helt tappa dagen bestämmer vi oss för att dra söderut igen och försöka leta upp något ställe som ligger lite mer utsatt för vind. Fisket brukar generellt sett vara bättre då vattenytan inte är som en spegel. Vi blåser upp ringarna för att komma ut i vinden som ligger på sydost. Även på denna plats vakar det fisk och jag drar en liten skit. I övrigt är fisket väldigt avslaget. Vinden ökan något och vattenytan krusar sig, då drar Henke på en bättre fisk. Det stökas lite kring ringen innan en hygglig öring på ca 50 cm kommer upp. Fisken saknar fortfarande några hekto till matchvikt men är ändå en befriare. Vi får ny energi men den avtar ganska snabbt då fisket inte bjuder på någon mer öring denna dag. Mot slutet har jag några följen och lite nafs men mer händer inte.
Jag verkar förföljas av nån rutten fiskedemon, aldrig har fisket fallit igenom så totalt för mig som de första veckorna den här säsongen. Nu krävs lite offergovor och annat skit för att vända trenden, kan inte se något annat sätt.

Förtrollande skärgård

Våren har på allvar tågat in i vardagen och värmen i ansiktet efter en heldag vid havet talar för att den även är en värmekälla att räkna med när det kommer till att värma upp havet. Det har tyvärr inte börjat som jag velat det här året, lika bra att erkänna det. Jag får nog motvilligt också tugga i mig att trots vackra platser så är skärgården relativt tom på öring än så länge. I lördags var jag och Olle ute med båt för att leta upp lite fisk. Det var Olles pappa Bosse som var snäll och lånade ut båten. Jag hade varit ute på fredagen och inte sett ett liv så nu behövdes drastiska åtgärder. Vi utgick från Styrsö vid sjutiden på morgonen. Vinden som skulle vara svag under dagen friskade i rätt ordentligt och det var till en början inte alls den dag vi hade tänkt oss. Vi körde norrut, mot Brännö och Asperö. Vinden låg på nästan rakt västlig och vi drev fort över de första fiskeplatserna. Redan nu har algblomningen börjat och på vissa ställen låg, vad som såg ut att vara en tjock smet på ytan. Fintrådiga alger ger intrycket av ett sjukt hav och då vattnet färgas brunt av dess blomning försvinner snabbt tron på att platsen håller fisk. Vi begav oss öster ut och in i lä för västvinden. Jag förslog en vik som jag tittat på flera gånger men som jag aldrig fiskat. Redan första driften i viken ser vi en virvel i ytan, andra driften ger hugg och tappad fiska hos Olle. Vi driver och fiskar av viken ett antal gånger men lyckas inte kroka en enda fisk. Dom nyper försiktigt i flugorna och visar sig i ytan men vill inte fastna. Vi söker oss söderut och fortsätter söka skydd för västvinden. Vi driver över fantastiska platser som bara "ska" hålla fisk men inget händer. På ett ställe missar en öring Olles fluga och en annan hugger på min men utan att den fastnar. I sista stora viken har jag en öring som följer min lilla fiskimitation utan att ta.

Turen var trots det dåliga fisket lyckad i en annan aspekt. den fungerade bra som rekar runda då vi fiskade av flera nya platser som jag bara sett på eniro. Det ger nytt hopp om stora sommaröringar. För att vända en otroligt trög start till en framgångsrik fortsättning ska jag nu ut och fiska igen. Rapport kommer.

Lyckat kvällsfiske

En eftermiddag och kvällstur till havet är aldrig fel, inte heller denna gång. Snackade med Alex och bestämde möte för vidare färd mot havet. Väl på plats möter vi upp Andreas och Imre. Vi byter det sedvanliga hälsningsfraserna och diverse teorier innan vi skuttar ner för klipporna mot vattnet. En perfekt västlig vind ligger mot kusten och vattnet ser ut att ha precis den rätta färgen. Imre och Alex går utåt, Andreas rakt fram och jag en bit inåt. Jag har lagt märke till en liten vindkant bakom en knalle som ser het ut. För att inte störa eventuell fisk som står i lä bakom berget fiskar jag mig fram mot udden. Ganska omgående har jag en dragning i linan. Fisken är här! Fortsätter fiska av platsen utan att gå upp på den ganska runda bergknallen. Jag lägger kasten snett över knallen då jag ser vak precis efter berget på andra sidan. Skulle fisken se mig så ser dom bara mitt huvud sticka upp bakom berget. Det drar till i linan, mothugg, tyngd! Jag ser hur två fiskar blänker ute i vattnet, dubblé! Fisken som tagit ändflugan är ganska fin! Jag står ganska bra men så simmar fiskarna plötsligt ut och runt bergknallen som jag står bakom. Jag hör hur dom plaskar där på andra sidan och får klättra efter. Fiskarna går fast och upp kommer den mindre som sitter på upphängaren. Nåja, bra start i alla fall.
Fisket fortsätter och vi är alla i och drar i fisk. Ett tag vakar det hela tiden utanför där jag står. Jag tappar ytterligare en dubblé och även en lite finare fisk senare. Vid åttatiden avtar aktiviteten och dimman känns kall och rå mot än så länge ovana fingrar. Vi summerar kvällen och kan räkna till runt 15 öringar på fyra fiskare, en helt ok kväll med kastande på vak.

I morgon åker jag ut i skärgården igen för att försöka mig på fisket. Den här gången blir det Vrångö som får bekänna färg.

Första skärgårdsöringen

Äntligen kom jag ut på fiske i skärgården, och det blev precis så svårt som jag hade befarat. På lördag morgon började jag mitt fiske vid halv sju. Det var nästan helt still men en svag vind från nordost krusade ytan. Sjunkande vatten och rådande vindar är inga toppförhållanden för havsöring. Ronald mötte upp och vi fiskade av första sträckan tillsammans utan en känning. Ronald skulle hem vid nio så jag fortsatte själv fram till klockan två. Jag fiskade av flera riktigt fina vårplatser men utan resultat. Jag hade i alla fall hoppats på att vara i någon fisk men kanske har den långa vintern gjort att dom är försenade ut i skärgården. Å andra sidan så tror jag inte att fisk som övervintrar i havet simmar någon annan stans för att övervintra, jag tror dom stannar där dom är.

På söndagen skulle jag jobba på morgonen och fiska på kvällen. Det visad sig att detta var knepet. Efter jobbet stack jag först hem och fick hjälp med båten, vi tog av den från kärran och blåste bort alla havstulpaner med högtryck. Nu ska den skrapas lite innan det är dags för ny bottenfärg. Efter dryga två timmars arbete med båten var det dags för fiske. Klockan hade hunnit bli halv sex när jag kom ut i bergen. Mötte upp Agne som kommit ut för att hålla mig sällskap. Efter lite bergsklättring kom vi ner i en vik med svag pålandsvind. Nu låg vinden på nordväst, lite bättre än gårdagen. Vattenståndet var dock väldigt lågt.
Vi började fiska längst ut i viken och drog oss inåt. Innan vi gick ut mätte jag temperaturen inne på det grunda vattnet längst in i viken. 15° i vattnet!!! Får vi ingen fisk längst ut i viken så kommer dom stå packade här inne tänkte jag. Sträckan fiskades av och jag fick äntligen min första skärgårdsöring för i år. Den här fisken var så otroligt mycket roligare att få än den första fisken för säsongen. När vi kom nästan längst in i viken började vi se vak, flera stycken. Fiskarna gick och vakade stadigt i lugna head n'tail-vak.
Vad vi än kastade åt fiskarna och hur vi än presenterade flugorna så var dom ointresserade. Vakandet höll på ända tills det började mörkna och vi fick se oss besegrade. Intressant var att jag såg små rörelser i ytan på områden där vaken senare kom. Jag gick ut och kollade vad det var som rörde sig och till min förvåning såg det ut att vara små tobis i stim stora som basketbollar som simmade runt. Konstigt att vaken var så lugna om det va dessa som öringen käkade.
Skönt är i alla fall att fisket är igång ute i skärgården, snart e de dags att åka ut igen.

Äntligen kommer jag ut igen!

Jag vänder näsan mot vinden, känner doften av saltvatten, doften av tång. Jag rör mig mot havet och fiskar hela helgen lång...

Nja, sanning med modifikation. Jag ska jobba på ön i helgen men hinner förhoppningsvis med lite fiske. Ska bli spännande att kommma ut i skärgården igen och fiska av de platser som jag känner väl. Spännande blir det också att se om det är någon masklek och öring i vikarna därute. Rapport kommer efter helgen.

Famlande i dimman efter öringen

05.11 gick vagnen från Majorna. Jag skulle ut på tidigt morgonfiske och hade stora vårfiskar i tankarna. Begav mig mot Torslanda och Hästevik. Morgonen och faktiskt hela förmiddagen var dimmig och rå, dessutom kom någon form av spillolja eller liknande flytande så att vada var inte att tänka på i Hästevik. Traskade vidare genom vikarna ute på Hisingen utan att känna något. Ute vid strömsund fick jag dock två fiskar och missade ett par. Men vid det här laget var jag så förbannat hungrig efter en dålig frukost att jag inte orkade stanna längre för att fiska mer. Min tanke var att egentligen bara vara ute fram till lunch, istället fortsatte jag fiska till klockan halv fyra. Totalt dränerad på energi plaskade jag iland och kunde summera dagen. Två öringar, varav den största var strax över 40 cm skulle jag tro.
I helgen blir det första ö-fisket för min del. Ska bli skönt att komma ut och till ställen man kan väl. Spännande också att se hur masken kommit igång därute och om där är någon öring. Det är dags att bryta den här usla trenden som jag befinner mig i. Sämsta starten på många år.

Nu, sängen!!

Långa tröga dagar

Så var vi äntligen igång. Efter en lång vinter stod jag äntligen redo att ge mig av. Att få på sig finkläderna, alltså vadare och hela fiskemunderingen igen var underbart. Henke och jag anlände till stugan på Tjörn under torsdagskvällen Där mötte vi upp Peter som satt med sjökortet i knät. Vi sa knappt hej innan det blev närmare diskussioner kring platser och strategier. Vi enades dock ganska snabbt om den rutt vi skulle ta. Kvällen avnjöts med lite rött vin och några öl. Härlig stämning! 05.30 ringer klockan på fredag morgon. Tre förväntansfulla män småspringer runt iklädda underställ i stugan. fram och tillbaka tycks dom göra allt samtidigt, frukost i ena handen dra på sig lager efter lager med kläder med andra. Tillslut e de dags att losa om sig och pipa iväg.

Vi börjar ute vid Askeröarna. Det blåser en svag men kall nordlig vind och dimman hänger tungt, knappast några optimala förutsättningar. Första stället känns också helt dött, ganska väntat. Vi drar vidare in mot Galterö där vattnet kan vara något varmare. Jo, vattnet är varmare men hamnar ändå bara på blygsamma 4°. Här får jag ganska omgående tre fiskar varav två är över måttet men ordentligt utlekta. Vi stannar på platsen hela dagen och vi slutar med ett dussin fiskar fångade på tre man. På sena etermiddagen skiner solen och vinden har vid det här laget vridit på syd.
Hemma vid halv nio på kvällen och ganska snart sover hela gängen. Lördag morgon ringer klockan 05.30 igen och det är tre betydligt tröttare typer som nu lufsar runt i stugan. Henke som åkte hem på fredagskvällen har ersatts av Imre. Tempot är betydligt lägre den här morgonen. Vi bestämmer ställen som ska besökas under dagen och planen känns säker, idag blir det massor av fisk! Tyvärr blir fiske sällan som man tror. Dagen är om möjligt ännu trögare än premiären. Jag får två fiskar, Peter får fem eller sex då han lyckades pricka ett litet stim med småfisk och Imre lyckas kroka en fisk på hela dagen. Visserligen den största som vårt sällskap ladar den här helgen. En något färgad men hygglig vårfisk på knappt 1,5 kg. Vi fiskar flera olika platser och alla ser otroligt fina ut, lite eller inget folk, perfekt färg på vattnet, perfekt vind men ingen fisk.

Eftersom fisket under de två första dagarna varit så dåligt bestämmer vi oss för att inte stanna en natt till i stugan. Vi drar söder ut. Idag, söndag blev det sovmorgon. Fredag, lördag var riktiga långpass med värkande handleder och rygg som följd. Imre hade åkt hem men jag och Peter skulle fiska. Vi bestämde sovmorgon, dessutom hade Peter lite ärenden på förmiddagen. Vid halv ett ringer Peter och vi bestämmer tid och plats att mötas för avfärd. Vi har fått rapporter om bra fiske på flera platser norr om Marstrand.
Det börjar med att Peter drar på en dubblé med två ordentliga fiskar, färgade men stora. naturligtvis hoppar dom åt varsitt håll och tafsen brister. Jag känner inget. En stund senare har Peter följe av en stor fisk. Jag känner inget. Tre, kanske fyra timmar senare har Peter följe av ytterligare en stor fisk. Vi bestämmer oss att det är dags att ta det sista kvällsfisket på annan plats. Nästan direkt räddas dagen då vi får var sin liten sprattel öring. Det var nära men vi slapp bompass idag med.

De tre första dagarna på säsongen har vi fått slita för att få fisk. Många gick bom på samma platser där vi var på premiären men vi slet blod och lyckades undvika totalfiasko i alla fall. Imorrn börjar en ny vecka och jag tror faktiskt att jag ska börja den med lite mer fiske.